Ute ligger naturen och målar med vattenfärg på mina ögonlock.

Matisse, Miro, Cézanne, och Alvar Aalto pryder väggarna på insidan.

Värmen från en nytänd brasa sprider sig sakta i rummet.

Med varsin Kalle Anka pocket, te och saft sitter jag och barnen och njuter av att bara vara själva, med varandra, tillsammans, ensamma.

Har block och penna vid min sida, drar några streck då och då, läser även fritt någon slumpmässig rad då och då i Hasse Alfredsons urval av texter från Tage Danielsson. 409 inhandlade sidor för 7 kronor i Sunne. De må vara hutlösa i sina teknikpriser, men orden vet de hur de skall sprida.

Sen faller jorden igen

Små sporadiska möten träffar fönstret med lätt smattrande.

Ser vår fallande riktning.

Spåren ritas som en karta mot världen.

Går fram till fönstret och ser hur tiden speglas i rörelsen, livet förändras i himmelensgrund. Låter fingertopparna spåra ditt ansiktes kontur.

Säger hej

till en regndroppe
som jag tidigare mött

hej säger

en regndroppe till
som tidigare inte mött

mig

genom vått glas.

-

Sätter mig i fotöljen vid brasan, får ett barn i knät. Ett barn som kryper ihop, tätt intill. Vrider sig som en åmande katt, ett rastlöst barn, ett trött och omedvetet nöjt barn.

Värmen sätter bo.

Medan vi lyssnar på lågornas lågmälda samtal och ser ut över landskapet genom regndroppars spektrum.

Strax är det lunch.

Men nu,
är det bara

vi och livet.