Varje gång jag sitter här känner jag min älskade bredvid mig
ser jag honom skaka vatten ur örat
och skratta
mot solen

hör jag honom säga
ahhh vad gott
med kaffe nu
den saltvåta kramen

åh den vill jag ha
nu och nu och nu
sätter mig på
uppvärmd klippa

och när jag
simmar ut
förnimmer jag
hans närvaro

Solnedgången gör horisontlinjen orangefärgad
himlen är blå som hans varma ögon
alla våra minnen slåss om plats i
mitt hjärta

Granithällsvärmen
och saltmättnaden
får mig att njuta
men minnena ryms inte

..... ännu är hjärtats sorg större