Här lever jag stilla bland granarna täta
och timmarna tunga så tysta de far...
Jag lever med hungern men vill inte äta,
för hungern och törsten,
är livet som drar.

Och stundom går tankar från skogsäng och tjänar
och stundom jag drömmer mig bortom min törst
men oftast så stillar jag tanken och värnar
om livet och själen som famnat mig först...

Här lever jag stilla och solen den dalar,
och skogstjärnens kvinnor de dansar för mig.
Här finns ingen oro i själen som talar
här bor endast hungern och törsten i sig...

Jag väntar på min själ under gungande grenar,
för höstbjörkens löv som skall falla en dag,
med sensommarvinden skall bädda de stenar,
som suckar i sjöbrisen stilla som jag...

Här aktar jag själen i sensommarskogen
för solen den dalar och följer sin lag
och ingen har aldrig väl varit mig trogen
som viljan och väntan var eviga dag.

Här lever jag stilla bland granarna täta
och timmarna tunga så tysta de drar...
Jag lever med hungern men vill inte äta
för hungern och törsten,
är allt vad jag har...