Kroppen sluter sig som pansar
kring ett väntande foster

snälla, snälla
jag ville inte det här

taxin och natten
hittar inte adressen

jag hittar inte hem
jag hittar inte
dig

Uppryckt
med rötterna

ser jag,
någon som just börjat gro

någon som just vänt förtvivlan
till förväntan

någon som sakta, sakta vågade förstå
att mungipor skärs ut i ansikten
för en enda riktning

att den renaste glädjen
är den enkla glädjen

att det handlar om händer
och hur de fattas

mig


Men det spelar ingen roll
med förstånd

när jag inte vet var
eller till vad resten ska ta vägen

en människa i kris
är en människa utan lemmar

det finns inga fötter som går
inga armar, inga lungor

jag slutade andas en torsdag,
en kväll


De säger att jag fortfarande finns

en hel armé av kärlek
säger att jag fortfarande existerar

att på den här pallen
sitter en kvinna,
och att hon är

men jag ville inte

jag vill inte
det här.