jag kan inte tänka tankarna jag tänker
jag vågar inte se med mina egna ögon
jag hatar mig, jag saknar mig
jag beskyller mig själv för allt

det är fel sak som är rätt
det är fel sak som är subjektiv
jag vill inte tänka mina egna tankar
jag lurar mig själv till att jag är vi
vi lurar oss själva att vi är ett jag
jag vet inte längre var jag är

jag vet inte längre var jag vill vara
vill jag vara där jag är nu?
var är jag nu?
jag tycker inte alls om mig själv eller den här världen längre
det är fel
att bestämma över sig själv är livsfarligt

varför bara jag?
vad har hänt med mig?
sen när var det såhär?
var det inte här jag ville vara?

fortfarande ett helt vitt rum, helt tyst, helt tomt
och jag inbillade mig att någon sa nått med det gjorde ingen
och tvärtom, vice versa
jag tror saker jag inte tror
jag känner mig jävligt i obalans

varför fan beter jag mig såhär.


jag måste sluta, jag måste sluta

jag är flera år försenad