Jag vill veta vad jag tänker, för jag drömmer när jag är vaken - i min dröm.
Och ett brus stör mig, och jag ser inte skillnad, och varfan är jag?

Jag pressas fast under en glasskiva som tjock is och jag krossas, men det blir utdraget, under så lång tid som jag kan va nöjd. Och jag tycker om bilderna jag brukar se, för jag vet inte om det är ljud eller bild vi ser när vi är vi och inte jag.

Men det är aldrig jag, utan bara vi, för bilden består av olika bilder, genomskinliga glasskivor som tavlor pressas mot varandra. Och perspektivet rinner iväg och ut ur våra sinnen och jag upptäcker plötsligt att vi är tysta i beundran för den skönhet som visas mellan pelarna i våran världs tempel. Och basen från våningen under dunkar på. Men de är bara skuggor, inga jag känner. Jag vill va ensam i min värld.