Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Längtan efter hemkomsten och skuldens murar som stänger in våra hjärtans mening


Dödens kolonialregattor


Älskling

drogerna, nätterna och gudslängtan
för de svarta idealen och för att livet aldrig riktigt
når till dina inre djup
poesin och de metafysiska raderna
för din förlorade underbarhet

och ser du alla själar, fångade i en livstid
omgivna av ett oförstånd
inför det som de omges av
medan de interna världarnas förlorade inbördeskrig
medlar med de externa krafternas ovillkorliga förgänglighet

vi har väl kommit till den punkten
då vi borde slå sönder illusionen
och konvertera bort från vår svarta religion
men hur ska jag kunna fortsätta att brinna
utan mänsklighetens svarta tändvätska

sonderingen av själens
outforskade skymningsvärldar
sökandet och väntan på
den vilseledda hemkomsten

så jag ber dig
min dimhöljda framtid
min förlösare

stanna alla världens urverk
förvräng realtiden
och borra in ödets spjut
mellan mina förrådda revben

sjösätt dina romantiserade sagor i mitt blod
tänd ett kors i min mörka ögon
och låt sakta, dödens kolonialregattor
segla längs mitt blodomlopp
mot mitt hjärtas mörka kontinenter

släck alla färdigbrunna blickar
hos mänsklighetens falska existenser
och låt babys ögon vara himmeln
jag dör i

låt minnet av hennes himmlakropp brinna
i ursprungsmeningens dimhöljda skymningsland
och låt mina skuldtyngda sinnen
återuppstå i hennes innersta kött

andas in den svarta himmeln
i den vita nattens brinnande sköte
och låt bibeln stumt betrakta
syndens pilgrimsfärd

för jag har skurit mig på livets falskkonstruerade konvolut
och jag har sett allt för mycket blod
för att vara på denna sidan av döden
och ser du inte
bakom horisonten flyger
vita duvor över en sönderbombad genetik
medan svarta änglar ristar vårt öde i eld



släck alla världars solar
plocka ned alla fallna stjärnor
transformera alla elektriska drömmar
återupprätta alltets maktbalans

för älskling
vi kan aldrig förlåta
det vi gjort mot oss själva

men jag ber dig
min dimhöljda framtid
min förlösare

älska mig nu
när jag förått vårt ursprung

älska mig nu när de sista skärvorna av min
oskuld skurit hål på ditt villkorslösa hjärta

älska mig nu
i de förådda ordens sista skälvande andetag








Fri vers (Prosapoesi) av Mackan
Läst 1134 gånger och applåderad av 14 personer
Utvald text
Publicerad 2007-09-04 19:58



Bookmark and Share


  Berit Robin Lagerholm VIP
En otroligt stark och skärande fin text som fyller mig med mållöshet.
2009-02-21

    Ros
Stark
Genomträngande
Vacker
Naken
Sorglig
Överväldigande

Bestående
i mig, från nu och vidare.

Tack!
2009-02-21

    ej medlem längre
hur du nu lyckats fånga influenser men ändå varit öppen med tidsvis begränsingar i människans alfabet blir för mig en gåta... detta är stort!!! Bravo
2009-02-21

  glasblåsarblå
"och ser du alla själar, fångade i en livstid
omgivna av ett oförstånd"

underbart vännen! förlåt att jag inte läst något av dig på en evighet. saknat dina dikter, får medges..
allt väl?
2008-11-12

  Starfish-Aura
Den känns tjock och kletig och lägger sig som ett täcke över mina rena blåa ögon.

Smocka med smak av amor

//Mjao
2008-04-17

    Venkis
Fantastisk dikt. Verkligen i min smak.
2007-09-21

    Bodil Sandberg
Det känns enormt att få ta del av en sån här uttömmande och naken och framför allt mycket gripande dikt!!!!Applåder till dig!!!!!!
2007-09-12

    *Zenobia*
gillar denna...hur du målar bilder med orden...

djupa tankar om det mänskliga och omänskliga...
2007-09-04
  > Nästa text
< Föregående

Mackan
Mackan