Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mitt maratonlopp gick inte på asfalt, inte över stock och sten...


Maratonloppet


I mål
fanns
det ingen
maratonlycka

När jag var i mål
var kärleken borta
då hade min älskade dött
jag fortsatte springa av bara

farten och blev helt enkelt fartblind
efter att ha stannat ser jag i backspegeln
att jag hade sprungit så fort så jag passerat
mig själv och nu får jag springa ifatt mig i lagom fart




Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 192 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-09 12:12



Bookmark and Share


  Sara Boström
Snygga radbrytningar och snygga vändningar i den här... Vet hur det är att springa om sig själv, försöker fortfarande lära mig att komma i takt.
2007-09-09

  Ola Rydberg
Vilken underbar
pärla

uttrycket
maratonlycka är ju
lysande
och hela dikten
är snyggt livsbejakande

applåder
2007-09-09
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP