cigarettglöden i mörkret
pappershuden
som brinner upp

blottar aska
ett vittrande skelett,

någonstans att ligga ner
jag behöver

en stängd dörr

tusen trådar
ett täcke av sammet

du ser mig
i närbilder,
håret som tränger ut ur hakan
blicken som flackar

behöver ligga ner,

känna
någonting

något
självklart,

du ser mig
i närbilder,
och mellan sprickorna i mitt ansikte
ser man mina tankar

och jag
funderar på vägen jag går

vem som bestämmer

mina
gener

föreställningar
hopp

och misslyckanden


och rökringarna skjuts ut
för att försvinna

ungefär som oss
nej,
precis som oss

lösas upp i atmosfären

åh

du kan se det
hur vi
svävar
mot döden

du


tänk på mig

tänk på mig nu,
vem jag hade
kunnat vara

om jag nånsin lyckats
bryta mig loss

men du ser bara
vad dina ögon
orkar

aldrig bakom bilden
aldrig under orden

och allt kvar sen;
askoppens trötta erfarenhet
bakfyllans slitna
klyschor

en dikt
som inte säger något

en författare
som inte vågar skriva


en klang från en ton

sorgligt
vemodig och skör

du kommer att höra igen

och
igen

och igen