Tiden står stilla
som om inget
har hänt här
på flera hundra år
sitter männen
och spelar bräde
kvinnorna tjattrar
utanför affärer
barnen springer
i lekar som liknar
tafatt
Vi turister
går försiktigt
för att inte
störa i deras
egen vardag
på deras
egen ö
där vi nyss
gjort intrång
men
alla hälsar
och ler åt oss
så vi känner
oss nästan
kungligt
bemötta
Kanske är
det så
när man
nyss har
levt i stor
fattigdom
den anas
fortfarande
och då känner
vi oss inte
lika kriminellt
utnyttjande
av deras sol
varma hav
goda mat
Vi intalar oss
att de behöver
turismen för
sin överlevnad
och fredar
våra samveten