Västerlänningen
klagade på
kärleksbristen
mellan människor

Buddistmunken
tittade allvarligt
på honom
och sa:

- Tänk dig att du tar en näve sand i handen

Ja sa västerlänningen

- Sedan knyter du handen om sanden och vad
tror du händer undrade buddistmunken

Hm sa västerlänningen - jag vet inte

Buddistmunken gav västerlänningen sand i handen
och bad honom göra som han sagt

Sanden rann ut genom den knutna handen och
västerlänningen såg förvånat på buddistmunken
för han förstod inte avsikten med övningen

- Så är det med västerlandets syn på kärleken
Ni tror att ni kan stänga in den och ha den kvar
Ta nu en näve sand igen så ska du se sa munken

Det gjorde västerlänningen och munken bad honom
att öppna sin hand

Nu förstod västerlänningen vad buddistmunken
menade och han tänkte på detta under resten av sitt liv