före istiden
lovade du smälta tjälen som ryser mej

med blodfyllans läppar
före skymningen som rodnar

men nu har natten redan mörknat
bleknat den skära horisonten rämnat
med det tveäggade svärdet snittat
krampaktigt handhållet slidan

driver du isen som skaver
mina klippors bara kroppar
under ytan
som längtar efter skälvande läppar
rämnar köldslagna bojor
isbergs bestigan

smeker du med blodfyllans läppar
leker som vore före istiden
men bara under ytan

men; du lovade ju