Sommar\'n har flugit forbi, den som var så efterlängtad!
Hösten oss halkas. Till sist Vinteren träder i kraft.

Än kvittrar fåglarna glatt och Solen mig kyssar på kinden
Vänder jag min andra kind; Sommar\'n må veta en sak:

Den är förlåten av mig, trots den utträder förrädiskt,
Den har min kärlek. Och må Solen få göra sin plikt.