Jag känner dig inte.
Har aldrig vetat om dina tankars längtan eller dina drömmars viljestyrka.
det kändes som om din historia ändå var en av de förutsägbara.
flykten och rädslan som simmade runt i dina rödsprängda ögon berättade mer än vad jag ville. Berättade det alla såg, egentligen visste.
Men ingen vågade titta så länge, dom vågade aldrig.
obehaget darrade i deras underläpp.
Ingen vetskap om hur det verkligen var. Inget krav till att försöka förbättra och uppmuntra. Inga sanningar som inte brister när de möter din gestalt. Som knappt visade sig alls. Det enda dom ser är en siluett.