En tvinande gren på trädet som saknar sin skugga
Ville vara men fångade inte solen
Det ensamma lövet dalar
Till slut slår hösten till

I dimman söker den vilsne
Ett träd han är
Har glömt sina rötter
Har ingenstans att gå

Vintern dvalar sjunger viskande toner
Sorg och elände
Skall vara förbi med fåglars kvitter
Men sången hörs ej längre lika tydligt
Och bara när nya frön sås
Kan livet återuppstå