jag vårdar den glatta
ansiktsmasken
stöpt i oskuldsår
rotad under kväst revolt

den är det enda
som håller mig samman
som en tidskapsel
som ett insektsskal
som ett livstycke

mitt enda livs-tycke

rör dig inte
viskar jag ibland till mig
rör dig inte
rubba inte
den trevliga
den glada
den roliga
den trygga masken

rör mig inte
viskar jag ibland till dig
du som älskar till och med
Min Svarta Avgrund
jag ber dig
rör mig inte för då spricker
muren mot det okända
rör mig inte för då vissnar
det befriande galler som håller ihop mig
rör mig inte
för då bryts mitt inre ned till koldamm
små svarta partiklar
utan nånstans att ta vägen

jag blundar
ber
låt mig få fortsätta vara oberörd
låt mig få fortsätta vända trycket inåt
och drömma
om diamanter.