ett frö inhöljt i dunkel
oro men med inneboende förlösning
där känner jag kroppen som kämpar för sin frihet
spänner och släpper
där är människorna så långt borta

saknaden blir till drivkraft

en klar utsprungen livsväxt
stillhet med fri andning
där hör jag vinden i träden och känner den svepa över min hud
där hör jag människornas skratt

och jag skrattar med