dina åkrar
din kropp




dina guldgula fält
dina visioner




dina sår och dina ord
som går in i varandra
likt ett älskande par



dina sönderfallande hus
dina sprickor
och drömmar,


jag ser dig
med sand i ditt hår
dina ögon som springor

vindarna kommer för din skull, flicka
bara för din skull



kommer för dina snövita ögon
dina blodfyllda läppar

mellan tandkronorna,
andedräkten som sipprar fram
ditt väsen

söker nåt annat, nåt nytt

något bestående












hej, säger jag ibland


hej

skuggan av ett leende
ett skimmer

och inget mer














din skönhet kanske är diskutabel
men tränger in under min hud

sprider sig


och ingen läker dina sår, ingen slickar dig lugn

med sina kinder
mot insidan av dina lår

alla bara tittar på
väntar på sin tur

vänder sig om när de är klara

tar kort

filtrerar det du säger
genom sina åsikter





hej, kanske jag säger
och inget mer


för här finns bara jag

och de historieböcker
där mitt klotter i periferin
är det enda
de kommer minnas mig för:

ett svart hjärta förmodligen
en tår
eller nåt annat löjligt, kanske

en flickas namn

och en strof ur en egenkomponerad dikt
jag skrivit
mest för att fördriva tiden:


\'ge mig ett tecken
på att jag finns

är jag någon




som du minns?\'