du väljer själv din verklighet
sa hon
som sidenfjärilen väljer sin kokong
för tryggheten

eller våghalsens
som fladdrar till mörknadens nattskiften
krossas mot rutan där ljuset förleder
som vore det kärlekens

till rödhets förblödan

men betrakta den inte
med ditt spefulla leende
som vore den förlupen

om du inte söker före gryningen

jag väljer din verklighet
nästan
viskar
jag
ohörbart

för du får mej
att välja
vår