Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kvävande ensamhet i hopp om din närhet.


Jag behöver ditt huvud
så nära
att jag kan höra
dina
tankar

Dina fingrarinflätade
i mina
gav orsak till ordet
perfektion

Bultande hjärtan
i extrem
taktkänsla
vi gör aldrig
fel

Och älskling,
det gör så ont att sova ensam nu.

Vi var höst
och sommaren
därpå
evigt sprudlande
i lycka

Din bröstkorg
höjs
i varje
andetag

Och älskling,
jag kan inte andas utan dig.

Sömnen river
mina ögonlock
mörkret
sliter

Försiktiga steg
och din hand
i min
skapar
perfektion.

Och älskling,
jag är inte hel utan dig.

30/9 2007
©




Fri vers av Svartochvitt
Läst 372 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-30 21:13



Bookmark and Share


    RebeccaW
Fan vad bra!! Det här är verkligen den bästa av dina texter jag läst hittills!
2007-10-13

  RutigKjol
Åh, så himla vackert.

Du är Sandra91 på dikta.se, eller hur? :) För ungefär ett år sen, skapade nog den användaren för ungefär två år sen, hette jag Fotbollsdiktaren eller nåt på dikta. Var helt beroende av dina dikter, men sen när jag bytte användare slutade jag. Fråga mig inte varför, för jag älskade, älskade det du skrev då. Och jag känner på mig, genom den här dikten, att jag kommer älska, älska, det du skriver nu också. :)
2007-10-05

  Snubblaraldrig
vackert det här!! verkligen vackert! :\')
2007-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Svartochvitt
Svartochvitt