saknad
är inget tomrum

det som bor i ditt hjärta

är svart materia
ständigt expanderande

en parasit som livnär sig
på ditt skakande
om nätterna

och jag såg
hur arbetarklassen drog sitt sista
halsbloss igår

för jag såg henne
kliva in i limousinen
med den gnistrande diamanten
hängande
i klyftan mellan hennes bröst

och hon slängde en snabb släpande blick
åt mitt håll

men såg ingenting





reser du dig nånsin från skrivmaskinen
kan jag göra dig sällskap

där ljuset
ligger tatuerat på himlen
bortom stjärnorna


och tankarna på en annan
når mig
som en snara runt min hals
när hon
lägger armarna runt min nacke
min inbillade madonna
men jag

är ingen klasskämpe
miriam
det måste du förstå,

jag ville lämna allt
men hade
ingenstans att ta vägen

så jag åt upp E4:an
injicerade kustpilen
slet sönder trottoarerna
bredvid de vägar jag så gärna ville gå
men aldrig förmådde

och det är inte rättvist, säger jag
jag borde
ha fått fler ord på mig

innan allt tog slut


och låt mig bekänna en sak
sekunden du
kom in i mitt liv
blev du en karaktär

och jag,
jag blev gud