Hon klev in genom porten, kvinnlig och robust
Han såg henne göra entré, suckade med en pust
Att hon aldrig kunde giva upp vad som var över
- Hej min älskling, sa hon mörk och gröver
Han ignorerade henne totalt och tog en klunk
- Uppför dig, annars får du på dunk!

Hon tog tag i honom och drog med honom ut
Han sa ingenting, gav inte ett tjut
Natten var tyst och allt för känslokall
Hon satte honom hemma i köket på en pall
Han blundade och tänkte på den blonda
Försökte glömma denna stora anakonda
- Tack för allt, men hon är så smal och fin
Hon klär i både rött och gredelin
Hennes hår är som vita gäss på stormigt hav
Hennes hjärta är varmt som en brinnande stav
Ut ur munnen dansar en mjuk vokabulär
Alla sorters substantiv vackert henne klär
Ögonen förför så till den största grad
Så fort man ser henne blir man glad
Du, din stora feta hulk till kvinna
Jag önskar du kunde från mig försvinna
Att du ur min åsyn gick bort
Att din vistelse här skulle förbli mycket kort
Tack för din omsorg och såkallad kärlek
Trots att det du uttryckt bara vart smälek
Du kan fara och flänga
Inte här på mig klänga
Gå bara gå och kom aldrig mer igen
Och du, din kärring, hör sen!