Mitt bleka leende är mitt alltiallouttryck

för jag är inte den som tjafsar inte heller den som grinar när jag sitter lydigt under din stopskylt och väntar möglar jag trötthet i en långsam process och kläs i mossa lager på lager och jag gäspar skrik som kastar omkull och samlar tankar som svävar och

mitt bleka leende är mitt alltiallouttryck

när jag har en sölig sörja i halsen fast om jag fortsätter skämta försvinner den dåliga smaken så jag skakar bjällran på vilken order som helst och vill vara narren och kanske undantaget till vilken regel som helst och

mitt bleka leende är mitt alltialouttryck

och jag är helt humorlös för att jag vill och ler även om jag inte orkar och skrattet hackar från hålet i bröstkorgen när jag kör pennspetsen ner i fingret för att inte falla tungt ner på golvet och nu som förr väntar jag under din stopskylt på dig eller jag vet inte riktigt vad och

mitt bleka leende är mitt alltiallouttryck.