Med stiftet stryker jag ett rödviskande streck över mina läppar och där under framträder rovdjursgrinet allt tydligare. Spegelns tavla tilltalar mig så småningom och jag träder ut ur bilden ur mig själv och in i kvinnan.

Hundra liter foundation senare och jag är fortfarande lika ful innanför masken krälar andra maskar men när mina ord inte räcker för att säga hur väl jag egentligen menar skalar du av ett lager och jag tillåter dig nästan att se mig alltmedan din av alkohol ångande andedräkt fortsätter gräva djupare ner i mitt mellangärde och om vi någonsin möts kan vi kanske äntligen skaka hand?

Tiramisufrukost till hårdrocksgitarrer ur högtalaren som vi halvhjärtat försöker överrösta fast bara på låtsas medan vi knyter våra löparskor. Jag viskar att jag är hemlig och springer in i duschen där jag låter maskaran rinna av tillsammans med bakfyllan.