Idag pryder jag mina väggar med små gröna lappar där jag låter andras ord berätta för mig om livet men imorgon vill jag slita ner de för inga gröna lappar ska komma och bestämma hur jag ska sätta min fot framför den andra och alltså tvingas jag att tänka själv i alla fall men på kvällen sätter jag upp en ny grön lapp på min vägg som skrattande gör de andra sällskap och jag vet ju likt förbannat att jag kommer vilja riva ner den och varenda grön jävla lapp imorgon precis som alltid men de får sitta kvar i alla fall så att vi kan skratta tillsammans åt hur enfalden letar sig in i mitt huvud.