Solen bländar, vinden blåser, vattnet kyler.
Folket har bråttom, ser ej; kanske inte nödvändigt men betyder ändå så mycket.
För mig som står ensam kvar.
Jag andas.
Jag existerar.

Solen värmer, vinden stärker, regnet renar.
Folket ser nu, tycks känna igen; kanske inte nödvändigt men betyder ändå så mycket.
För mig som nu har svar.
Jag förverkligar mina drömmar.
Jag lever.