här sitter jag med en allmän ångest
som betyngs ytterligare av att min morbror åker in på akuten efter att han fått två proppar i hjärnan.
och förförra veckan var det ju mormor.

all ångest som är min -som är så jävla fundamental. och alla självmordstankar som är min största önskan.


**det är patetik i natten.
kraft som lamslår mig till en invalid och jag kan inte komma utanför kroppen.

jag sitter här som en annan fåne och lyssnar på mitt egna ihopsnickrade
\"Du ska nog se att det går över\"-medley

chips på databordet och kanske borde jag lobotomera mig själv.
kanske försvinner jag på riktigt då utan att behöva hoppa från bron i landvetter.
bron från eriksdal över till fästningsholmen i kungälv som liksom går där över älven. som repareras av byggarbetare som luktar asfalt. och bron bara står där och hånskrattar åt mig.

och jag går i mitten av gångbron annars blir det så svårt att låta
bli att hoppa ner till motorvägen.







(gudars skymning hjälp mig.)