och jag vet att det har skrivits här av dessa fingertyck tusen gånger förr
men bilresorna upp till norr blir aldrig glömda
alla drömmar andas fortfarande lika tungt och beröringar står flämtandes väntandes och allt på es.
ensamheten är allt jag har. det är passé, blasé och allt för tomt som gör att det finns att gripa.
andligt är graven beslöjad utan nåd. musiken ska frälsa mitt språk, ska förvandla allt till motsats och alkohol till välsignelsen.
som att stå mot en vägg tryckt till fastnagling av osynlig elektroplasma
osynliga andetag som inte väsnas utan dallrar. döda energier som stannar nånstans vid magen och når inte längre ner.
discobeats och slaptrummor utan rim&reson
som ja, som sagt. som taget. som jag säger att jag sagt att hälsa norrland att jag längtar
att jag längtar efter det förbjudna ordet: tjejer (det skamfulla) det idoga jobbet att passa in. i vadsomhelst att veta hur man lever utan att jämt ska ner för alla broar. ska flyga ut över alla dessa järnvägsspår.
jag gick sönder och inte orkade falla ihop mer. när jag hade pappret på golvet kroppen i sängen och pennan nånstans där emellan

hoppande uppochner, vänster och höger o vänster igen. bot bot bot. en bot. mina böner är till gud. jag vill bli frälst vill bli fri alla misstankar. vill blir klar med det här livet som är utan rätt tid och rätt plats.
och jag ser inte tillbaks på mörka år. jag vinner ändå inte.

jag vill inte sitta här igen. här som kvällar som alltid blir värre.
med en avstängdhet i ögonen och en ångest i bröstet som inte finner någon plats utan hotar med handikapp.

v a r j e o r d är något magiskt diaboliskt meränbaraord som jag inte får röra utan ligger och skaver i halsen som skitsnack.
musiken ska frälsa mina ord ska förvadla till motsats och spriten till kärlek.
ölen och regnbågssnus till hångel.
kåthet ska belönas.