Du gror och badar

i vätskande droppar

sjunkande kroppar

i mitt växande badkar

i flätor av svart hår

du brinner i mitt bål

snart sätter glöden av

och snart bränner det hål.

På gott och på ont

håller jag krampaktigt

i kontroll

i fullkoll

små fullkorns groll

små avgasmoln

slirar min koppling

och kopplar om.

Checkar döda vinkeln

efter röda vingslag

kanske flyger du förbi

kanske krockar du, min duva

kanske blir det trots all kollision

explosion

eller så slocknar vi.

Alla vara hormoner

endorfiner

släpps fri

till kapsyler av glas

på ishal

regnig    asfaltsväg.

Jag blir hög 

utan att du sjunker lågt.

Det blir små stänk på min hud.

Och

utan utanförskapet hittas inget samklang.

Säg mig,

ska detta landa nu?