Jag ser människor omkring mig,
men ensam i min värld av tystnad
sitter jag när ljuden sköljer över mig.
Tystnad är mitt vapen,
i en värld där allt ska höras.
Tystnaden är min allierade när
mina skrik ljuder i en värld
där ingen ser, ingen hör.
Tystnaden är min vän när den
viskar sköna ord i mitt öra.
Tystnaden skadar mig,
försöker ständigt föra mig till sitt rike,
riket dit alla har tillträde
men ingen återvändo.
Riket som dekorerat med glittrande ljus
skrämmer, frestar, förför.
I mina drömmar är det vackert.
Ett paradis.
Men vägen dit är för lång.
Ljuden borrar sig in i mig.
Likt en nål i sidentyg.
Ljud som sveper mig i dödens svala svepning.
Ljud som visar mig
allt jag inte är,
allt jag inte har.
Ljud som får mig att försvinna,
in i min värld av tystnad.