Konstgjorda ljus lyser upp
staden medan den sover.
Konstgjorda ljus sprider
mjuka skuggor mellan sig.
Oavsett om staden sover eller vakar,
finns det alltid där
utanför fördragna gardiner,
dag som natt.

Var är nattens naturliga ljus?
Det försvann när stadsmänniskor
glömde det naturliga mörkret,
och förväxlade det med sitt eget.

Vad hände med det vänliga mörker
som brukade ge världen vila?
Det försvann in i en tid,
där svart är ont och vitt är gott.

Vad hände med sömnen,
de vackra,
djupa drömmarnas sömn?
Den försvann med natten som
aldrig får lov att sänka sig.
Nattlampor på sängbordet,
och gatlyktor utanför fönstret.

Dagarna blir längre och längre.
Stressen större och större.
Sömnen kortare och kortare.
Drömmarna färre och färre.
Bakom nerfällda persienner sitter jag,
och mitt hjärta gråter.
För vinklar jag persiennen,
och ser ut,
finns aldrig min längtans måne där.

Inte heller mina stjärnor syns lysa.
Bara gatlampornas mjuka sken
spelar över fasader och lekplatser.
Konstgjort ljus utanför,
och konstgjorda drömmar
till människorna innanför.