Du gick förbi. Och jag en vattenpöl
fast ännu ligger gatan bistert vit
Mitt hjärta bär ditt namn: Det är Respit
du, facklan i min tid i livets göl

Min flaska är sen länge tömd på öl
men fjädern sliter med en näsduksbit
för dig min sköra en sonett, en svit
författad i den druckna hopens bröl

När kylan tilltar, nordanvinden pinar
jag vandrar hopkrupt över frusna torg
mot enkel boning och en ensam vard

Men aldrig ändå att det varma sinar
då här i nätters dystra ödeborg
är nå'nstans du: En musa för en bard