Himlen tystnar

vrål av skri

ekar inte längre

mellan hustak.

Jag är lämnad

med kopp mot hud

svalnande kaffe

i takt med melodi.

Och en tanke

skänkes över havet

berusas av Wreesvijk,

Gärdestad och sill...

Till snökaos

till Skåne

till lager av ull

mot min kind... 

Till tända ljus

och havsvindshull.

Till en knarrande

gnisslande

men alltid öppen

grind.