Jag vet hur det är att förlora
samtidigt som hela världen ser på
Jag vet hur det är att vara nästan säker
och morgonen därpå
brister ens hopp
och rädslan tränger åter inpå

Har ingen tillit kvar
att åter känna eller tro
inga drömmar som får dagen att gro

inpå dagens insomning
brister åter själförtroendet itu
och ögonlocken tynger
likt tankarnas matta gång

rädslan är att känna
att känna det mest starkaste som finns
det enda just nu