Dagen brast, som en jasmin
om natten

ett leende smyckade min första
syn, det var Hon
den fabel som gäckat mina
drömmars dimensioner

Djupt ner under svarta spegelns
tysta glans hade hon hela
tiden spirande grott

nu fångar hennes skira krona
fullmånens klara ljus
bryter det genom kronblads
tunna färg