Högstadieklockorna ringer igen,
regnmolnen drar in över dagen.

Samma känslor dyker upp.

Har ingen berättat för dig att hon inte är vacker?
Har någon sagt till dig att hennes leende är falskt?

Snart vet hon att hon är borta från denna värld, försök inte laga henne,
hon är inte sönder.
Hon finns bara där för att de ska ha någonting att skratta åt, någonting att gömma sig bakom.

Jag är fortfarade här, ensam med vad som är kvar från igår!