vill bara se en verklighet en skönhet som är genomsnyggare
än en ful parin hilton, nej jag är fan inte avundsjuk!

vill bara se kärlek när den är ren och klar
gå genom torget och nånstans se lite lite lite
självsäkerhet i ett surrealistiskt idealsamhälle,
men helst inte den som skiner med hårgelé och
skor för 5000 kronor med en
flashig väska som pricken över i
utan den känslan av okej trots det där trasiga och komplexen som
inte längre är komplex, utan ett accepterande
jag behöver inga plastikoperationer
jag är ingen blomma, ingen vacker regnbåge
men jag är ett frö och jag har en längtan att växa

Och jag skulle vilja slippa alla
jag-ser-ned-på-dig-blickar som exponeras i mitt synfält
dag in och dag ut,

Jag som så innerligt försökte ta livet med en klackspark
men vad var det som hände när sparken kom för nära?


Tungklampar uppför trappsteg, fejkler mina leenden

Hur ska jag lyckas leva
när jag skjuter på självaste livet
Jag gör det imorgon;
Imorgon ska vi leva

Hindras, fängslas, stoppas av materiella ting,
förmögenheter

Om jag istället riktar min näsa åt andra håll
Mot andra planeter, universum

Bort från aftonbladet och se och hör jag vill inte
se och jag vill inte höra
Om att ena bröstet är större än det andra och hej rosa bandet
men nej för
varför, bota en sjukdom när vi ändå har flera och jag vill bara bota allihop på en och samma gång!
Och bara nejnejnej!

tyst.





Nej jag vet, det är omöjligt
men jag ville hellre tro på Gunde som Kunde,
för att han ville och för att , ingenting var omöjligt
Men sant som det är sagt, ingenting är omöjligt
För den som inte behöver göra det

Och omöjligt vore det väl för mig att framföra en dikt
om livet och skönheten och Gunde som kunde,
på en dammig scen på hamnmagasinet men titta här är jag
Med varken hårgelé eller väskan som pricken över i
Jag är ingen blomma eller en vacker regnbåge men jag är ett frö
Och här står jag,

redo med en längtan att börja växa