Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
De allra flesta gör ett fantastiskt arbete när de vårdar de svaga, men tyvärr det finns också undantag som jag ibland möter...


De säger att du biter dem...

Utlämnad till
sjukdomens framfart
värnlös i sängen
som blivit ditt hem

din mun blir
inte längre kysst
den möter inte några smaker
när maten passerar genom
en slang rakt in i buken

din röst
mumlar obegripliga
fraser men ögonen
talar sitt tydliga språk

vilt uppspärrade i
frustration och ilska
över vanmakten
av kalla händer
som obarmhärtigt
tar i din förtvinade
kropp

armarna fäktar
längtar efter omfamning
men når inte
in i själen på de
som äcklade drar
sig undan suckar
uppgivet

istället för att ge
din röst en liten smula liv


Övriga genrer av Catrin
Läst 826 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2007-11-01 10:15



Bookmark and Share

  Jesper Kling
Mycket bra. Tack skall du ha
2007-12-09

  Mikael Lövkvist
Ahhhh den här dikten berör så djupt. Vilken tragedi för alla inblandade. En viktig skapelse. Inledningen till dikten gav också balans och nyans.
2007-12-08

  Nicklasb
Alldeles fantastiskt beskrivet!! Jag såg en gammal dam när jag besökte min far på sjukhuset en gång, hon låg i sin säng, sträckte ut sin hand och sa -Hjälp mig!! Dessa ord förföljer mig ännu. Vårdpersonalen bara sa till mig att så håller hon jämt på.
vet inte vad som var värst, damens ord eller personalens ignorans.
2007-11-23

  aol
jag känner en inre panik på vad som komma skall
en suverän sann dikt
2007-11-01

  Yvonne
Du har verkligen fångat känslan i denna dikt. Den gör mig skräckslagen för att bli ett vårdpaket. Min mamma råkade ut för mobbande personal på en eftervårdsavdelning sedan hon genomgått flera hjärnoperationer. Eftersom hon inte förstod instruktioner berättade medpatienter för mig att dom slagit henne på fingrarna med olika tillhyggen. Dessutom tagit bort larmsignalen. Men hon hade en dotter som kunde ryta i och ta henne därifrån. Det är inte alla som har den turen.
2007-11-01

  fillatelli
Så sann !

Alla vet vi, men lika ofta vi blundar.

NÄR blev det så ?

Tack för uppvaknaden igen, igen, igen...


OM jag blir gammal, grå
lite sjuk och så

för att på hemmet ligga
vill inte böna, tigga

då har jag nu en dröm
om din hand så öm


Merci, Florence Nightingale !

It´s a keeper...
2007-11-01

  Night Soul Woman
Ett mästerverk! *stående ovation*
och*bokmärkes*Tack för läsningen:)
Helt underbart skrivet!
Så är det . . .
2007-11-01

  Bodil Sandberg
Måste få berätta något som jag kom att tänka på när jag läser din gripande text...jag har jobbat natt i vården...på ett sevicehem..i många år..innan jag blev arbetslös..där var det en frustrerad otålig vikarie som hotade en gammal tant med en sax (skulle klippa sönder hennes kläder sa hon)när jag var med en gång...tanten ville inte göra som hon sa..jag blev så förbannad att jag slet saxen ifrån henne och skrek rakt ut att hon skulle lämna rummet...sen var hon ilsk som fan men det sket jag i...jag glömmer inte detta i första taget...fattar inte än idag hur hon tänkte
2007-11-01

  Regular
Bra skrivet om ett otäckt ämne...
denna texten berörde verkligen...
2007-11-01

  devilsangel
vilt uppspärrade i
frustration och ilska
över vanmakten
av kalla händer
som obarmhärtigt
tar i din förtvinade
kropp

Usch och fy! Ryser av olust...Men texten var ju såå bra skriven!
2007-11-01

  Inkarasilas
Suveränt skriket Catrin, må fan ta känslolösa Vårdare med kalla händer, satan ska printa ut och klistra på jobbet, nu jeeevlar fick du mig förbannad..igen..:)
2007-11-01

  Maria Zena Viklund
igenkännande! och fruktansvärt!
2007-11-01

  Jan Linderoth
Ja du det här skrev du bäst!!! Du har en förmåga att ta dig in i känslornas absoluta kärna och måla tydliga bilder, trots sitt skrämmande innehåll lyckades du väva in en stor dos kärlek till människor. Alla bör bokmärka denna! Hör ni det!!!
2007-11-01
  > Nästa text
< Föregående

Catrin
Catrin