sävligt

sorgligt

sondmatad

jag flyr ärligt

från ansvarat medvetande

och tomma ögon slår paraleller

passivt omfamnar regnet min

längtan fullbordas med

brist på tålamod

jag

förnimmer ensamhet

brinner för ensamhet

inget vet

varför

det är underligt

hur jag samtidigt

älskar

och hatar

universum ikväll.