du öppnade
din kropp

till nya möjligheter

för första gången

när hon stoppade
sin tunga
i en annan kvinna



du,
jag känner er

jag har varit alla tre







och så handen
mot väggen

den mjuka handflatan
mot det hårda


men snart

tappar du perspektiven

din hand
blir en bajonett, kall och destruktiv


och väggen blir vävnad
blir din egen kropp





jag vet en flicka
som slutade andas

ingen påminde henne hur

och en pojke
som strök bort
damm från teven

som dukade fram lax och vin
sa att \'det här
blir fint

lugn och ro\'

men hans avlagda telefon
lurade ingen



du ser

du var aldrig så ensam

inte egentligen







och gatorna blänker

jag tänker
mest på dig, min vän
din hiv

och havet

som glittrar svart
under bron


jag tänker på blod

och ser byggnader
som torkar sakta


och miriam
talar om sin nya kärlek
bredvid mig nu

och jag säger
välkommen

till mitt andra jag

han som slutat
lyssna








och drömmen om något mer
var början

på något större för oss

som fick dig
att ruttna inifrån

och mig
att aldrig sluta skriva

att stå ensam kvar
till sist