inspirerat av en intevju med Imre Kertész i DN 7/11

Min mormor dödades i en gaskammare

 

Kan jag närma mig
utan att brännas
åter känna fasan

din skärande förtvivlan

jag som inte ens
kan närma mig livet


utan är dömd

att balansera mellan
världar av mer eller mindre
galenskap

Övriga genrer av Rachel Roth
Läst 744 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2007-11-07 17:03

Skriv ut
Spara som PDF

Måna N. Berger Lev! Glöm aldrig, men för livet vidare. (Tror jag..) 2007-12-01

Björn Karlsson Till dig skulle jag vilja säga tack för din närvaro på jorden 2007-11-25

rebecca d jag tror att hon skulle vilja säga: Lev!! det tror jag min farmor gör..och det vill jag göra, så länge jag får.....och hämta det där det finns! 2007-11-18

Markattan Kan bara hålla med Mikael här under, dessa dina väl valda rader berör på djupet. 2007-11-08

Mikael Lövkvist En djup berörande, och en stor och viktig dikt, både på personliga och almänmänskliga plan. 2007-11-08

Per Rydberg Som du skriver om det förmedlar du känslan av närheten till detta bestialiska övergrepp på människan. Tack för att du fick läsa! 2007-11-07

Michaela Dutius Ja vad skulle de vilja säga oss- alla våra fäder och mödrar Mycket stark text 2007-11-07

Doktor Vinter Jag älskar den. Fantastiskt. 2007-11-07

noname_realmind Håll ut vännen! ...det kommer en vår... 2007-11-07

Åsa Gustavsson Jag träffade en mormor vars barnbarn drunknade i Estonia. Hon sa att hon fantiserade att barnet somnat tidigt och aldrig förstod vad som hände utan bara dog med sina föräldrar. Annars kunde hon inte stå ut. Liknar din beskrivning av smärtan att känna med de fasor man bara kan föreställa sig. Hoppet att det gick fort. 2007-11-07

Bim ...sitter alldeles stilla en stund. Hälsn.Bim 2007-11-07

Maria Malm Håller fullständigt med Cathy. 2007-11-07