så trevligt att äntligen träffa dig, kära

du oskuldens tindrande huldra

du bär vår skuld och finns där så nära

med änglalik, tröstande skuldra

vi sover om natten, när häxorna trivs

vi känner inte den dryck

som sorgebarnen får sig till livs

och som driver till misstagets nyck

du böjer dig ner, och lyfter min haka

du oskuldens tindrande huldra

var är ditt trollspö, vem har fått smaka

din trolldom idag kan man undra

hur ska vi kunna veta och svara på det

vi som aldrig provat nå't annat

än oskyldighetens svalkande te

innan vår dryck du förvandlat

men är du skyldig till änglaverk

du oskuldens vackraste huldra

du rev din vitaste, rena särk

till livlinors tryggaste skuldra

så länge du väntade på ett ryck

i livlinan från min kära

han kände inte din klara dryck

tvekade först komma nära

så länge vi dröjde att svara, min ängel

vi förstod ej din fråga just då

du möttes av tystnad som nu har förbytts

i förhoppningars vilja att nå

tillbaka till livet, tillbaka till sol

och de vi älskar så visst och så sant

du spelar på skuldens hartsfiol

och tar dess strängar i pant

då reser min kära sig upp och ler

vid insiktens klara rand

och bröllopsvittnen blir fler och fler

där vi vigs till änglars band

© Birgitta Wäppling