flagorna faller under fingertopparna
jag trycker klorna så långt in jag kan
friktionen svider i skinnet och färgens vassa kanter
avlägsnar mina skal och nagelband
mina händer är moln som släpper tunga snöflingor
vinterlandskapet är ett skitigt betonggolv
och himlen är hotfullt svart
himlen som är jag

desperat sökandes efter vind
gnider jag bort min klibbiga imma
snöblandat regn i vitt och rött
kletar över min jord
inte en människa kan leva hos mig
jag vältrar mig i vintermörkret
efter bästa förmåga
smittar jag alla i min närhet
jag älskade aldrig någon