det är enklare att konversera

med främlingar

numera

jag fingrar och bläddrar

men hittas inte här

att reflekteras i en annan spegelbild

att andas en annans sfär

ger mig en vidare vinkel

och en klarare grund

gör det lättare att älska hos mig själv

när lättsamhetens kedjor 

av

tunna hinnors bekräftelse

har lastats av

när skeppen gått på grund 

jag sjunker

hos andra kvinnors anledningar

och männens

avund

säg mig är det

kärleken som blev lämnad

på andra sidan av det stora blå

i huset där jag föddes

gungandes över parkettgolvet

där jag först lärde mig att gå

eller kanske är endast

dessa två öppna armar en illusion

och avstängdheten

min enda reflektion

kanske är jag inte fylld av möjligheter

eller svar

om

rädslan

fortfarande

dröjer

kvar