Bland tusen fallna änglar fann
hon tröst att stå ut
omsluten av deras trasiga vingar
kände hon sig hel, som en av dem

Deras tysta, svarta läppar kysste
hennes andedräkt
deras kalla ögon beundrade vad
de såg, men ingen av dem
förlorade sig i hennes blick


Däri flammade längtan vild, som
ett norrsken om natten

ett saknadens uppdämda raseri


Med slutna ögon lät hon sig åt
skuggorna, lät tårarna rinna
utan att släppa gråten fri

långsamt blev hon grå, som
en av Dem