Detikerad till den vilsna själen inom mig som jag får åter om åter måste kämpa emot
Oberörd mark
Genom förföriska dimmor du nu är vilse
Utgrundade ifrån en ogenomtränglig skugga
En ridå som får dina sinnen att paralyseras
Att andetagen du kippar efter tystar ekon
Igenom den mörka ridån du nu försöker att genomskåda
Skapas en illusion som får dig att begrunda verkligheten du befinner dig i.
En resa tar sin plats för att finna trygghet
Där dina steg lämnar avtryck inför de val du gör
Skulle dimman missleda dig, så är det bara att blicka tillbaka. Där finner du ett nytt spår för att kunna ändra din väg. Utifrån många beslut du nu kommer att skapa. Börjar också stigen att memoreras och tillslut vägleda dig ut
När dimmans ridå tynas bort,
Skapas ett nytt ljus som framträder bortom skuggornas dalar
Ett ljus som kan ge dig en oförklarlig klarhet
En skönhet som värmer dina känslors nedkylda stigma
Ett liv som framträder bortom de gränslösa markernas bottenlösa vattenfall
Så att du lyckligt kan skrika genom ekots horisonter
Och när den klara soluppgången strålar emot ditt ansikte
Växer ett hopp om återskapande och en ny vilja om ett nytt liv föds
Utifrån de andetag du aldrig riktigt uppskattat. Formas en nödvändig längtan som din själ behöver för att kunna andas igen. Där syret ger dig en skön balans och håller varmt fast din trygghet. Och med sina bara händer den håller din själ. Som en overklig glödande komet plötsligt skulle slå igenom ditt frusna hjärta. Så att stjärnfall exploderar inför dina nyfödda ögons levande universum.
Det var där du åter kan forma de skönheter du behövt visa och känna inför dina förundrande känslors törstande mun
Drömmar i verklighetens dimension du nu försöker att dricka
Du vilar nu en stund i din oceans sköna bädd
Men efter varje nya andetag du nu vill vandra
Börjar dimman åter skymma din vy
Som en dröm du inte kan kontrollera
Där andetag på nytt blir tomma och stegen du tagit åter blivit utsuddade
Tillbaks du nu blint går
Till samma labyrint du innan försökt memorera
Med törstande mun inför friden du ber
Skapar drömmar om så osanna verkligheter att du blint ser
En resa som den här aldrig har existerat
Du får åter vandra i samma ovisshet
Om en skönhet du bara önska bestod