Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...stillheten en allhelgonahelg mötte sorgen där ute...


Ingenstans är stillheten tätare än just här

Ingenstans är stillheten tätare


än just här


I allhelgonakvällens vibrerande skimmer


av gravljus och lyktor


bland kranssmyckade gravar


över våra kära


 


Då brister det


Ett primalskri dånar över stenarna


 


Jag hade fel


© Birgitta Wäppling 2007


 


Fri vers av © Birgitta Wäppling VIP
Läst 854 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-11-15 23:52



Bookmark and Share

    JJ VIP
En stämningsfullt stillsam dikt, man liksom känner atmosfären.
Vacker om än lite vemodig! Mvh. JJ.
2007-12-05

    © Birgitta Wäppling VIP
Brukar inte skriva kommentarer på mina egna dikter, men eftersom jag fick en allmänt ställd fråga så gör jag ett undantag...
:)

Dikten är tänkt att sätta ord på känslan när sorgen och saknaden stegras och rinner över. Sorgen briserar i ett förlösande primalskri och bryter stillheten.

Bilden jag såg framför mig när jag skrev den här dikten var först känslan av att ”ingenstans kunde stillheten vara större än just här\", dvs miljön i dikten.

Det var där jag hade fel. Stillheten fanns, men den bröts. Och det ganska ordentligt. Av sorgen som briserar och dånar.
2007-11-25

  Ronny Berk
en text som ställer mej som läsare i fundering: sorgen och sknaden är uppenbar... men skriet och felet ?
2007-11-24

    wilja
får lov att hålla med föregående kommentator.. läser sorg och saknad, på den dagen då minnen ofta återvänder. i kompakt stillhet bryter ändå något fram. och det känns på något sätt förlösande.
2007-11-20

    Bodil Sandberg
SÅ MÅLERISKT!!!!När sorgen rinner över och smärtan och saknaden inte har någon gräns..då faller skriket i allhelgonakvällen..så ser jag detta!!!Tungt och väl poetat!!!
2007-11-17

  "Silver" VIP
Även denna en intressant dikt, med mycket förtätad stämning, skapad genom sorgset vackra ordval tills allt brister och skriet ekar över stenarna. Starkt och nära skildrat.
2007-11-16
  > Nästa text
< Föregående

© Birgitta Wäppling VIP