Hon var ensam i den stora världen
Ingen tröst under den långa färden
Sorgsen, hånad, skärrad, utblottad
Men trots det var hon lyckligt lottad

Hon hann fly undan, men inte alla
Hon hörde hur vännen den ångerfullt bönfalla
Skräckslagen, darrig, klen och arg
Men lammet är dömt mot en hungrig varg

Hon har inget val, hon måste fly
Men vännen är kvar där, det finns ingen ny
Uppriven, ensam, förtvivlad och grå
Vännen den dör innan hjälp den kan få

Det är kallt och hon faller ner på vägen
Utsatt kryper hon till stängda bakvägen
Naken, tårögd, olycklig, rädd
Tänker på vännen som inte blev sedd

På vännen som fastnat i knivens makt
I hugget på döden som börjat sin slakt
Trött, förvirrad - själviskt och klent
Ingen förstod innan det var försent