Inspirationen frågar inte om lov

den tar mig i besittning

jag varken kan eller vill värja mig

låter dikterna formligen rinna fram

i strida strömmar forma sig

Allt annat glöms tillfälligt bort

nattning av älskade barn

kvarglömda matkassar på min veranda

tevatten som långsamt kokar torrt 

allt i stundens heta diktaranda

då blir nästa dikt hastigt till

i ett tempo som heter våga

mellan nattning och midnattsskift

under brinnande skrivarlåga

den förmedlar med pennans hast

både tankens och känslans drill

i den skarpaste dova kontrast

blir följsamma meningar till

men ingenting är mer svart eller vitt

än läsarens egen tolkning

av blank text mellan raderna

och av budskapets gestaltning

jag väver med skiraste silvertråd

detta mitt budskaps raka gestalt 

orden flödar utan minsta råd  

vill ge läsaren sitt yttersta, allt

***

då fläktar diktens fartvind i mitt hår

hotar röja spindeln i sitt nät

där gömde jag ordens budskap i år

på finaste silverfat - ät!

(c) Birgitta Wäppling 2007