Ute tjuter vinden mot fönstret
Mot det iskalla, vackra och frostiga mönstret
En ursinnig vind vill spränga sig fri
Det är allt han önskar och nånsin vill bli

Han hatar sitt liv, han hatar allt liv
Hans fingrar drar fram som en rakbladskniv

Bort med all mänsklighet, bort med allt
Ja, skär ett sår och häll sen i salt
Iskall och mäktig då ingen står mot
Han flyger fram över mänskans klot

Men plötsligt en solstråle mot honom sänds
Ja, hoppet om värme plösligt tänds
Hans iskalla fingrar mjuknar till siden
Våren har kommit och vinner nu striden

Borta är kylan från ilskans knivar
En öm liten vindpust nu allting upplivar
Han fläktar i sommarn och dansar i ring
Han älskar livet och allting där kring